.
jag har alltid hört att hela ditt liv utspelar sig framför dina ögon sekunden du dör. För det första, så är inte den sekunden, en sekund. det sträcker ut sig som en ocean av tid. för mig var det liggandes på rygg mitt i natten på behandlingshemmet och se de fallande stjärnorna. och de gula eklöven som föll till marken. och min mors händer, och det sätt som hennes händer framstod som papper. och den första gången jag såg min yngsta lillebror. och therese. och therese. hon framstod som den stjärna som lyste upp hela natten när jag inte vågade somna. hon tog hand om mig som sin egen syster. jag antar att jag borde vara ganska sur över allt som händ mig. men det är svårt att vara arg, när det finns så mycket vackert i världen. och jag vet att ingen kan ta det ifrån mig.jag älskar min familj&vänner med hela mitt hjärta. och jag lämnar er aldrig.
Kommentarer
Kategorier
Arkiv
Bloggvänner
Sök i bloggen
