VARNING FÖR LÅNGT MEN UNDERBART INLÄGG!
Jag älskar dig mest i världen.
Jag vet att jag inte alltid kan vara som den flickvän jag borde vara, men du får aldrig
tveka på att du är allt jag lever för. du är en av de få som verkligen står kvar.
och jag älskar dig verkligen mer än något annat. det finns ingen annan som kan älska
mig på samma sätt som du. vår historia, om hur vi blev tillsammans och hur underbar
du är, är det enda jag kan tänka på. du är en sån otroligt stark och vacker person.
och jag som alltid kunnat skriva på rätt sätt, alltid kunnat beskriva mina känslor i ord.
för det är det enda jag kan göra rätt, men inte om dig. för det finns inga ord, inga meningar
eller bilder som kan beskriva dig.
"Det var en kall kväll i januari. Den 23. Klockan var 19.18 när vi klev av tåget. En minut tidigare satt jag och borstade håret bredvid jennifer. Det var mörkt ute och jag kunde se mig själv i fönstret. När dom just utropat att nästa station var lingbo, så fastnade hårborsten i mitt hår. den trasslade in sig mer och mer och jennifer asgarvade! jag började nästan grina. det var INTE kul tyckte jag. Det var det värsta som kunde hända mig. Liksom första gången jag ska träffa den person jag verkligen tyckte om, också kommer man ut från tåget med en hårborste i håret? ganska misslyckat. men jag hann få ur den och fixa till det lite snabbt innan tåget stannade. och när dörrarna öppnades så såg jag rakt på honom. och hans ögon glittrade och han hade det vackraste leendet en människa kan ha. jag visste redan då, att det var han jag kommit för att älska. det var han jag sökt efter i hela mitt liv. en människa att älska, och som älskar en tillbaka. jag vet inte hur mycket jag rodnade, men jag gick fram till honomoch tog honom i handen. det blev ett litet pedant; jag är MAJA. han log bara ännu mer.
när vi kom hem till honom så satte jag och jennifer oss framför datorn, i en stol som man kan gunga i. jocke och jesper låg i jockes säng på golvet. också börjar stolen gunga och jag säger; MEN JENNIFER ALLVARLIGT LÄGG AV! flera flera gånger. tills jag inser att det är jesper som gör det, och då blev jag lite generad.
vi gick ut en sväng och jag och jennifer var lite smått kaxiga. jesper sa att han skulle kasta ner mig i en snödriva, och jag lovar, nu vet jag att han kan göra det. haha.. efter ett par tusen stenhårda snöbollar i skallen och på rumpan gick vi in. och jag frös jättemycket. så vi lade oss i jespers säng och tittade på film. jag låg emellan jesper och jennifer, och satt lutad mot min hand, fast hans axel var en millimeter från min. jag ville jättemycket lägga ner mitt huvud där. men jag vågade inte riktigt. ♥
jag somnade i alla fall. och jennifer och jocke gick och lade sig i sin säng. jag låg kvar, och vaknade av att jennifer sa någonting.
hon sa typ; Jeppe visst får maja sova med dig?
och det fick jag! :D så jag låg där, på sidan med min hand över min midja. och våra fingrar snuddades lätt.
och han tog min hand. och jag somnade tryggare än jag gjort på flera år. det var inte förens den 24 som vi riktigt pussades. men då låg vi där i flera timmar. det var underbart. för det kändes verkligen att han tyckte om mig jätte mycket.
Vi har haft en underbar tid sen dess. Det är 8 månader sedan vi träffades imorgon. 2 dagar tills den dagen vi blev tillsammans. jag trodde aldrig att jag skulle kunna såra honom, men tydligen känner jag inte mig själv tillräckligt.
När vi hade varit tillsammans i sex-sju månader så var det cruising i hudik. och jag hade en hel del i mina tankar, så jag drack Väldigt mycket. och VÄLDIGT mycket. jag minns ingenting. men jag vaknade i sundsvall. ca 7 mil ifrån hudik. och var bakis som ett as. och jag märker att det ligger någon bredvid. och jag har ingen aning om vem. men jag fattade på en gång vad som helst, och ville bara dö direkt.
när jag väl kom hem, så la jag mig ner i sängen. grät. vägrade äta. kunde absolut inte sova. åh gud vad jag hatade mig själv. jag tänkte ta livet av mig. men ville inte förstöra jespers liv ännu mer. jag visste att även om ingen annan visste om det förutom jag, så var jag tvungen att berätta. men jag tog mig inte mod förens en månad efter. och just då, hatade jag mig mer än vad jag någonsin hatat mig själv eller någon annan.
det är klart att jesper blev helt förstörd, men han ville fortfarande inte lämna mig. och jag hatade honom för det.
om han bara sagt att han hatat mig, och lämnat mig på en gång så hade det varit mycket lättare!
för det är lättare att såra en person som hatar en, än att såra en person som verkligen kan dö för mig.
jag försökte med allt. jag förtjänade att bli lämnad. men han vägrade.
så jag sa alla möjliga saker. som absolut inte stämde. tex att jag haft andra under hela tiden. men jag skulle aldrig kunna såra en människa så.
men jag gav allt jag hade för att få honom att hata mig. och jag lyckades nästan. vi tappade kontakten i ca 2 veckor. men jag kunde inte sluta älska honom. så jag försökte lära mig älska någon annan.
men det gick inte heller. och då sårade jag jesper ännu mer. men jag började skriva med honom igen. och han älskar mig fortfarande lika mycket, om inte mer. och jag älskar honom. och jag saknar hans varma famn och trygga ögon. jag saknar hans röst, och hans lena händer.
men vi ska träffas nu på fredag. och jag är så glad så det finns inte!
det finns ingen ursäkt för att ha gjort som jag gjort, men om det fanns en, så skulle jag ha gett dig den.
jag älskar dig jesper jakobsson brolin.
mer än alla tusen stjärnor i dina ögon,
så lyser du upp mitt hjärta.
vi syns på fredag. <3
I wanna freefall, out into nothing.
Kommentarer
Kategorier
Arkiv
Bloggvänner
Sök i bloggen
