jag hatar inte mitt liv. jag älskar det trots allt.
okej, jag tänker inte sitta och hålla all jävla skit inne längre.jag skiter i konsekvenserna, men jag orkar inte era jävla frågor. ni får tro att jag tycker synd om mig själv, men allt jag har sagt är att ni får acceptera att jag verkligen inte orkar.
jag flyttade till mamma för ett och ett halvt år sedan. jag kom då ut från behandlingshemmet och mamma hade just blivit nykter. nykter från alkohol i alla fall. mamma hade träffat en underbar man, som hette Göte.
han var missbrukare sen nästan 30 år tillbaka, men han var den bästa man jag någonsin träffat. förutom min jesper.
göte friade en dag, och åkte ner till stockholm för att se till sitt hjärta. han ringde och var överlycklig för att det såg bra ut. han uteblev i flera dagar. och fick höra på fredagskvällen att han dött i en bilolycka.
dagarna efter det är svart. inget minne av någonting, precis som tiden på Hb.
mamma började vara med Lukas. Och mitt sista minne av Göte, var att hon skulle hålla sig så långt bort från honom som möjligt, för större svin fanns det inte.
men mamma har bott med honom sen dess. jävla hashtomte!
och han och alla folk runt omkring henne har satt henne i rejäl jävla skit.
för nästan sex månader sedan anmälde jag hos socialtjänsten om att mamma har ett pågående missbruk. de sa att de skulle ringa upp mig. nu, sex månader senare, hade ingen ringt upp mig.
mina systrar är helt förstörda av situationen.
men Ann kom in i bilden och allting startades upp. hon grät när jag berättade om allt jag hittat, hört och sett.
soc började med en utredning och mamma blev helt hysterisk. hon sa att hon inte var arg, men jag visste att hon var det. jag vet att hon ÄR det. hon är livrädd.
och jag är ännu räddare. för soc säger att ottilia och hilma än så länge ska vara hos jonas den här veckan. MEN DOM KAN INTE TA TILLBAKA DOM TILL HENNE! DOM FÅR INTE GÖRA DET!
eftersom att det inte gör henne något att jag är hos pappa, men hon är skitförbannad att ottilia&hilma inte får komma hem så..
jag ger inte upp nu. jag ger inte upp när jag kommit så långt. Som jag kämpat mig igenom hela mitt värdelösa liv.
och funnit min mening. mina systrar, min familj, och min kärlek.
jag ger inte upp nu. Men gud må fan veta hur svårt det är att gå emot sin mamma och ta mina systrar ifrån henne. jag vill inte bo där, och vi får inte det heller. men jag måste gå klart skolan i hudik. det är den sista chansen. jag vill inte ha en framtid som henne. jag vill inte sitta hemma hela dagarna med fyra barn, hund och en hashtomte i en liten trea.
jag vill ha en framtid med jesper. jag vill ha barn med honom. jag vill leva tills den dagen jag dör, med BARA honom.
jag skulle aldrig ha klarat det här utan att han funnits bredvid mig.
om två veckor får jag reda på vilken fosterfamilj jag ska bo hos, medans jag går i nian.
förlåt om jag är arg, ledsen osv.
men nu vet ni.
mamma vägrar behandling. richard som är drogterapeut säger att det är amfetamin. Ann och soctanten säger att det är rökheroin. jag skiter i vilket. ge henne tvångsvård.
jag älskar henne, vi har gått igenom det här förut. men den här gången ger jag inte upp som jag gjorde.
jag tänker inte lägga av.
Kommentarer
Kategorier
Arkiv
Bloggvänner
Sök i bloggen
