helvete.
Jag orkar inte mer. Alla ställer så höga krav på mig! Jag vet aldrig vilken väg jag ska ta när jag väl står där, och jag har ingen aning om hur långt man ska behöva gå innan man hittat rätt! Jag ville aldrig ha något annat liv än det jag hade med dig. Men alla tuggar på mig. Äter upp mig som om jag vore godis. Hoppas jag smakar skit era äckel.Varför så höga krav? Jag gick inte i sjuan - fick VG och G:n i 8an trots hur jag mådde och min anpassade skolgång. Men det är långt ifrån tillräckligt. Jag vet inte om jag vill leva längre eller inte.
Eva sa att det är ett mirakel att jag orkar med skolan mitt upp i alltihop. Men jag har ju inget annat val. Det är min enda väg till framtiden. Min enda väg till ett säkert liv.
Jag saknar dig Jesper. Jag har aldrig saknat någon så här. När mamma stack, så saknade jag henne. Men i jämförelse så saknar jag dig lika mycket nu efter två veckor, som jag saknade mamma efter två år.
Jag älskar dig. Jag skulle döda en annan människa för din skull. Jag skulle döda tusen.
Ingen lyssnar när jag säger att jag inte orkar - för det har varit så här förut.
Dom vet att jag inte skulle ta livet av mig. Men det är inte det. Jag rasar ihop bit för bit varje dag,
utan att dom ens märker. Eva frågade om jag var glad idag, men jag svarade att det aldrig varit såhär illa.
Hon blev förvånad, för jag såg precis likadan ut som alltid.
Och jag antar att det är min egenskap. Jag ser frisk ut, tills den dagen jag dör.
Dör av saknad. Dör av besvikelse. Dör av rädsla. Dör av frustration. Dör av ensamhet. Dör av ångest.
Dör av tankar. Dör av världen. Dör - - - -
av saknad till dig.
Kommentarer
Kategorier
Arkiv
Bloggvänner
Sök i bloggen
