ja.
okej, jag har ingen aning om vad du vill få ut av det här. Det är helt totalt meningslöst. För mamma, det spelar ingen roll hur mycket du försöker manipulera mig och knäcka mig, så ger jag inte upp. Jag har funnit min mening med livet, och det är att ta mina systrar till det normala livet. Det är INGEN som ska behöva gå igenom det här. Och det är inklusive mig. Men om det bara hade varit jag som bodde hos dig så skulle det inte ha spelat någon roll. Då skulle du fått knarkat sönder dig bäst fan du vill, men inte mitt framför ögonen på mina systrar. Dom är så underbara, och visst ser du det? Ja, det gör du. Och dom ser dig. Du tror att du lyckats dölja dig under den fasad du levt under, men den har spruckit. För jag slog sönder den. Jag samlade mod och kraft, och slog så hårt jag bara kunde. Och jag vet att det kanske inte är lämpligt att skriva om det här på min blogg, men jag orkar inte förklara för alla varför jag är förkrossad. Och det är jag för att jag trodde att du skulle lämna över dig till vården. Men jag sa till Soc och till Ann. Ni kan inte få henne att säga sanningen. Mina ord är de enda ni har att gå efter.Som om det spelar någon roll. Dom tror på mig, och jag har tvivlat. Men mamma, du kan inte manipulera mig. För jag kan manipulera dig lika mycket tillbaka. Det är de enda banden vi har till varandra. Att förföra människor, att få dom att älska oss. Att få dom att spela samma spel som oss. Få dom att känna saker som är lögn.
Jag har aldrig förstått varför vi alltid fått de vackra människorna i våra liv. Men jag gör det nu.
Den där blicken vi ger. Alltid första gången vi möter personen. Stirrar rakt in i hans/hennes ögon. Ser rakt igenom.
Och både vi, och den personen, får känslan av att ha känt varandra hela livet.
Jag vet att det är så.
men mamma. jag ger inte upp igen. Inte som förra gången. jag lämnar inte mina systrar igen.
Kategorier
Arkiv
Bloggvänner
Sök i bloggen
Ja hoppas det blev som du ville. Upplysningsvis så vill jonas ej att tjejerna ska bli kvar där så???